Man kan faktiskt!

Man kan faktiskt njuta mycket av trädgården trots att det är höst och växterna förbereder sig för vintervila! 

Miscanthus 

Jag gick en tur med kameran i morse. Klockan var 10 och ett tunt islager låg på vattnet i stora fågelbadet. Det var 4 minusgrader inatt här i Tullinge.

Det 3 meter höga miscanthusgräset är magnifikt i sin höstskrud. Tyvärr vet jag inte vilken namnsort det är.

Piprankan, Aristolochia macrophylla, förbereder sig för vintern.

Min frösådda Metasequoia glyptostroboides är alltid fantastisk! Den har en friskt ljust grön färg under sommaren, som kontrasterar väldigt vackert mot den mörka stammen och de mörka grenarna. På hösten antar den en färg som gör en nästan andlös. Jag kan så och titta länge på den. Att jag har sått denna Metasequoia själv, är extra kul, det kan inte hjälpas det.

Kopparlönnen, Acer griseum, som är härdigt till  zon III, har en mycket vacker höstfärg. Lövsprickningen på våren är också fantastisk. Bladen skiftar då från orange till en lätt rosa ton som sedan övergår i grönt. Stammen är vackert kanelbrun. Allt är faktiskt vackert hos detta träd. Den enda nackdelen är att det växer långsamt. Man måste vänta länge på att stammens karaktär ska utvecklas. Egentligen är det ett perfekt träd för den mindre trädgården. Efter tio år är det ca 3 meter högt.

Tulipifera liriodendron. Tulpanträdets löv på gräsmattan är absolut vackrare är björklöven som ligger runt omkring. Men det finns inte mycket som slår björkens lövsprickning på våren. Tycker jag!

Hösthälsningar från Torvan!