Idag är det den 8 januari och solen går ner 10 minuter senare än när jag senast skrev. Det har ju faktiskt vänt och sakta återvänder ljuset. Det tål att tänkas på idag när man tittar ut. Oj, så grått det är! Och blött! Igår var världen vit men idag är den grå. Det har regnat sedan igår eftermiddag och det håller fortfarande på. Det är synd om fåglarna och de andra djuren där ute. Jag matar fåglarna, mycket, men de andra får ingenting!
Egentligen tycker jag väldigt synd om rådjur och de andra men gränsen går vid fåglarna. Dem lockar jag gärna till trädgården och jag har redan börjat att se fram emot koltrastarnas sång. Vi har otroligt många koltrastar som sitter i trädgårdens träd och väntar på morgnarna. Ibland ser jag dem inte när jag går ut men jag har inte hunnit många steg från fågelmatningen förrän de är där. De flesta morgnar sitter de faktiskt och väntar så att jag ser dem OCH de pratar med mig. Jag lovar! När jag kommer så mumlar och suckar de, "Äntligen kommer du! Vad har du gjort hela morgonen? Vi har väntat så länge!"
Det är inte bara fågelsång som jag drömmer om och längtar efter. Jag längtar efter trädgården! Igår såg och lyssnade jag till ett föredrag om Rhododendron. Föredraget var inspelat och jag satt bekvämt i min egen soffa med kaffekoppen framför mig och datorn i knät. Bekvämt och trevligt. Utanför var det som sagt, eländigt trist.
Idag ska jag så lite mer. Det har börjat gro i en del krukor och det är ett under varje gång! Livets under! Det låter lite högtravande, men det är ju sant! Ett litet frö som på utsidan ser torrt och tråkigt ut, bär alla anlag inom sig och som blir till en ny planta när det väcks ur sin sömn och väntan. Visst sjutton är det ett under alltid!
Våra många tallar har ordentliga skador efter snöfallet i slutet av november. Massor av stora grenar knäcktes och det ser förskräckligt ut i skogarna runt Stockholm. Det verkar som om det just är tallarna som fick mest skador. Min fina silvertall, Pinus parviflora som var
3-4 meter hög, knäcktes och gick av på mitten. Det är jag otroligt ledsen över! Jag hade fina tallgrenar inomhus över jul, men det är verkligen ingen tröst alls!
Det var annat som böjdes rejält av snötyngderna, men mycket har rest sig igen.
Helgerna har spenderats med barn och barnbarn. De kom med tåget från Lund den 22 december och reste igen den 5 januari, så vi har verkligen haft många härliga dagar tillsammans. Några otrevliga också, för båda barnen blev sjuka i kräksjukan på julafton. Den ena fick dessutom fyrtio graders feber samtidigt som hon kräktes. Stackars barn! Otrevlig sjuka är det och på julafton till råga på allt. Vi vuxna klarade oss, men oj vilket tvättande och desinficerande det blev.
Efter ett betryggande antal dagar i karantän så åkte vi till Fjärilshuset. Där fanns en massa trevligt, till och med växter för mormor att titta på.
Idag ska granen ut! Den barrar förskräckligt! De få tomtar vi har ska packas ner tillsammans med julgranskulorna, men ljusstakarna och stjärnan får vara kvar ett tag till.
💚💚💚💚💚💚💚💚
GOD FORTSÄTTNING på det nya året, kära ni!
Må våren komma snart!
/önskar pia
